Gymnasiearbetet vs Eleven

Jag som elev på Kunskapsgymnasiet har fått en uppfattning att elever som går i trean har det svårt och stressar väldigt mycket kring Gymnasiearbetet. Gymnasiearbetet är det största arbetet som en elev gör under gymnasiet, det är en rapport som knyter ihop dina kunskaper inom ditt gymnasieprogram. Själva idén bakom arbetet är att checka av om eleven är redo för att ta studenten och redo för högskolan, alltså, om man får godkänt på arbetet så har man högskolebehörighet.

Lydia, som är en elev på Kunskapsgymnasiet och går samhällsprogrammet har en del att säga om gymnasiearbetet. Hon går sista året och har kämpat med arbetet en lång tid. Jag och Lydia har bestämt att jag ska göra en intervju med henne med frågor angående ämnet. Under en medialektion kommer Lydia och säger att hon är redo för intervjun. Vi sätter oss utanför klassrummet på två bänkar med ett bord, vi sitter mitt emot varandra. Efter lite socialt prat hoppar vi in i ämnet och börjar med intervjun.

Vad tycker du om gymnasiearbetet som helhet?

– Det är väldigt krävande och tar mycket tid. Det förutsätter att man vet hur man utför en vetenskaplig undersökning. Man måste verkligen kunna ta ansvar över sina studier, men det är en ganska kul kurs, för att man får skriva om något man tycker om. Man kan skriva om nästan vad som helst eftersom att jag går samhällsvetenskap linjen.

– Det är en jobbig men rolig kurs, avslutar Lydia med.

Avslutet på detta svar är väldigt viktigt för de blivande treor som ska börja med gymnasiearbetet, det är viktigt att de förstår att det är jobbigt men samtidigt roligt.

Vad tycker du om upplägget?

– Det har varit lite oklart, många har halkat efter och det har lett till att fler behöver mycket hjälp. I grund och botten har det alltid funnits en arbetsgång så att man ska ha kunnat göra allt man ska under tiden man fått arbeta.

Det jag tror att Lydia försöker säga är att man måste hålla ansvar själv och börja tidigt.

Känner du att arbetet kom som en “chock”?

– Ja absolut, för att det förutsätter verkligen att man kan mycket sedan innan. När man väl har kommit igång så flyter det på ganska lätt. Det är lätt att det krockar med andra ämnen. Man blir stressad för att man känner att man inte hinner. Därför är det bra att man har valt något som man tycker om att skriva om.

Jag känner att de två senaste frågorna har fått Lydia att komma fram till ungefär samma slutsats, alltså att man bör börja tidigt och tar ansvar. För att gå vidare på ett annat spår men hålla sig till ämnet ställer jag en fråga angående lärarna på skolan.

Tycker du att lärarna har varit till stor hjälp?

– Min personliga handledare har varit bra och stöttande, jag har fått hjälp när jag behövt det och när det fanns tid. Vissa elever blir dock mer prioriterade, alltså de som ligger lite efter. Ibland kan det då kännas som om att man arbetar med uppgiften på egen hand.

Det kan bero mycket på vem man har som handledare, alla är inte lika drivna och konkreta som Lydias handledare, det är min uppfattning.

Många elever på skolan utvecklar stress och ångest under arbetets gång. Jag försöker att ställa en fråga som inte riktigt fördjupar sig i Lydias personliga psykiska hälsa men ändå en fråga som kan ha ett svar som är bra att känna till som elev.

När känner du ensam i arbetet?

– Ibland kan det vara så att lärare på skolan behöver en hel workshop för att hjälpa elever som inte kommit långt i gymnasiearbetet. Vi behöver ju fyra timmar i veckan till gymnasiearbetet, ibland känns det som om att man inte får de timmarna man behöver på grund av workshop.

Som ett avslut kommer vi tillbaka till just det som gymnasiearbetet handlar om – tid, planering och ansvar. Tre väldigt viktiga element inom gymnasiearbetet. Ensamheten inom ämnet kom inte riktigt fram i min fråga, men jag bestämmer mig för att avsluta intervjun för att sedan gå in i klassrummet och avsluta lektionen. Det kändes som om jag fick en del bra svar.

För övrigt tycker jag att alla arbeten elever får efter man fyllt 18 år ska vara elevens ansvar. Jag vet att det står som regel för lärare att lärare ska prioritera att få igång elever i dess arbete och hjälpa dem tills de får godkänt. Om man är 18 år så tycker jag att man inte ska behöva lita sig på lärare och lägga över ansvaret på lärare. Enligt mig är det fel att lägga skuld på en lärare för att man inte klarar av sina studier.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *