Historien om den explosiva vägen fram till säker dynamit
Den 21 oktober 1833 föddes en speciell pojke i Stockholm. Han föddes in i en familj där han skulle få många syskon ändå var det något som stack ut med Alfred.
Som liten var han sjuklig och kunde bara klara av att läsa två terminer i skolan. Trots sitt tillstånd var Alfred nyfiken och en flitig läsare. Eftersom han inte klarade av att vara i skolan fick han vara med sin pappa som jobbade som uppfinnare.
Han var arkitekt, kemist, ingenjör, uppfinnare, entreprenör.
Adolfs pappa Immanuel Nobel skapade flera saker som påverkade samhället positivt. Bland annat startade Immanuel Sveriges första gummifabrik. Han uppfann även gummimadrassen, enligt Tekniska museet Alfred Nobel – Dynamit (2019)
Efter en dålig affär flyttade familjen Nobel till Sankt Petersburg i Ryssland där Immanuel skulle jobba medans sönerna skulle bli undervisade i flera av de ämnen som idag kopplas till No. De ämnen Alfred fick studera var matematik, kemi, fysik och teknik. Han lärde sig även att prata ryska, och under sin livstid kunde han prata fem olika språk flytande.
När Alfred var 17 år åkte han på en studieresa som skulle vara i två år. Under den tiden var han i USA och studerade för John Ericsson, samt i Frankrike där han praktiserade under kemisten Pelouze. Det var under tiden i Frankrike som han för första gången kom i kontakt med ämnet nitroglycerin som är en blandning av svavelsyra, salpetersyra och glycerin. Ämnena tillsammans är väldigt explosiva och känsliga för kraftiga slag.
Alfreds första uppfinning som fick patent var mätapparater för gas, men hans stora intresse för det explosiva ämnet nitroglycerin blev bara starkare och starkare. Han visste att det fanns ett problem med tändningen av ämnet och därför han skapade sin andra uppfinning som fick patent: Tändhatten. Nu gjorde han sin första sprängning med hjälp av nitroglycerin. Men forskningen för att göra sprängämnet säkrare fortsatte – och flera olyckor skulle inträffa.
Immanuel Nobel hyrde den gamla malmgården Heleneborg vid Hornstull på söder i Stockholm, berättar Wikipedia. Här byggde han en fabrik där han, Alfred och Alfreds yngre bror Emil testade olika blandningar av krut och nitroglycerin för att skapa minor och andra sprängningar.
År 1862 lanserade de Nobels sprängolja, det vill säga nitroglycerin, som började användas i Sverige vid bergsprängning. Och Alfred och hans pappa Immanuel startade företaget Nitroglycerin AB 1864, men den tredje september samma år inträffade en svår explosion i fabriken. Sex personer omkom. Bland dem fanns Alfreds lillebror Emil som bara var 21 år gammal, enligt Wikipedia.
Efter olyckan fick Nobels inte längre tillverka nitroglycerin på Heleneborg. De flyttade fabriken till en pråm i Mälaren intill Heleneborg.
Samtidigt köpte Alfred ett stort markområde i Vinterviken söder om Stockholm, byggde upp en ny anläggning och fortsatte själv experimenten med ren nitroglycerin. I juni 1868 inträffade en ny allvarlig olycka. Fjorton arbetare dödades. Flera av företagets byggnader brann ner till grunden. Och 1874 kom nästa smäll med flera omkomna…
Efter den olyckan bestämde Alfred sig för att tillverka det vi idag känner igen som dynamiten. Detta gjorde han genom att testa flera ämnen som skulle stabilisera nitroglycerin utan att påverka dess explosiva förmåga. Han provade med allt från kol, cement och sågspån men inget fungerade vilket ledde honom till att testa det som skulle funka. Det Alfred provade var kiselgur. Ämnet består av förstenade alger vilket binder fukt samtidigt som det bildar en formbar deg.
Ämnena nitroglycerin och kiselgur bildade dynamiten som Alfred tog patent på 1867. Men han var inte helt nöjd med sin uppfinning dynamiten. Han skapade och fick 1875 också patent på spränggelatin, enligt Tekniska museet (2019). Det gör så att sprängämnet nitroglycerin kan transporteras mer säkert.
Under sitt liv hann Alfred Nobel åstadkomma mycket. Vid hans död den 10 december 1896 var hans förmögenhet 33 miljoner kronor vilket idag motsvarar 100 miljarder kronor. I hans testamente stod det att hans förmögenhet skulle gå till en fond som idag är känd som Nobelpriset, förvaltad av Nobelstiftelsen.
Alfreds vilja var att ur fonden varje år dela ut ett pris till dem som “gjort menskligheten den största nytta” inom kemi, fysik, fysiologi eller medicin, litteratur och även fredsarbete.
“Det är min uttryckliga önskan att vid tilldelning av priset ska inte någon hänsyn tas till kandidatens nationalitet, men att den värdigaste får priset, vare sig han eller hon är skandinavisk eller inte”, skrev han i sitt testamente. (Bra-citat.se)
Nobelpriset är något av det finaste en människa kan få då det är ett tecken på att man har gjort något för samhällets utveckling, vilket även Alfred Nobel gjorde under sitt liv och det kommer han fortsätta att göra så länge Nobelpriset finns kvar.
Författare: Julia Ericsson
Bilder: Fria fotografier från bland annat Wikipedia
Referenser: