2019: Varför blundar vi för mänskliga orättvisor

10 december 1948. Ljudet som hörs är det av en penna mot ett papper. FN-delegaten Eleanor Roosevelt och resten av kommissionen är eniga. Ljudet som hörs är det av en penna mot ett papper som antecknar 30 artiklar. Dessa så kallade artiklar ska komma att bli det som idag går under benämningen mänskliga rättigheter, enligt Svenska FN-Förbundet.

Artikel 4:

‘’Ingen får hållas som slav eller träl. Det är förbjudet att sälja och köpa människor.’’ Vad var anledningen till att kommissionen för mänskliga rättigheter behövde fastställa denna artikel och ytterligare 29 stycken? Vad var anledningen till att kommissionen för mänskliga rättigheter behövde fastställa en artikel som borde vara en självklarhet? En självklarhet, två ord, tolv bokstäver: Inget slaveri. Inget slaveri. En större betydelse än ett antal tecken och blanksteg.

Sverige 2012. TV-serien Torka aldrig tårar utan handskar börjar sändas på SVT. Två minuter och tjugo sekunder in i det första avsnittet säger berättarrösten Björn Kjellman sina första repliker: ‘’Det som berättas i den här historien har hänt. Och det hände här, i den här staden. Det var som ett krig som utkämpades i fredstid. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt…’’ (Gardell & Kaijser, 2012). Stockholm 2018. Det som berättas i den här texten händer. Och det händer här, i den här staden. Det är som ett krig som utkämpas i fredstid. I en stad där de flesta fortsätter att leva sina liv som om inget händer.

30 november 2018. Ljudet som hörs är det av ett tangentbord. Jag har bestämt mig. Ljudet som hörs är det av ett tangentbord som vet precis vad det ska skriva. En uppgift, 1000-1500 tecken, en mänsklig rättighet: Inget slaveri. Inget slaveri. En större betydelse än ett antal tecken och blanksteg. ‘’Jag hoppas att min text skall kunna säga mer än tusen ord.’’

1700-talets Amerika. ‘’Ett skepp kommer lastat’’ är ingen lek. ‘’Ett skepp kommer lastat.’’ ‘’Med vadå?’’ ‘’Med slavar.’’ Ett skepp kommer lastat med slavar. Triangelhandeln, egentligen transatlantiska slavhandeln har fått sitt namn eftersom att den onda cirkelns rutt gick i en triangel. Från Europa skeppades hantverksprodukter till Afrika i utbyte mot slavar. Dessa slavar skeppades i sin tur vidare till Amerika där de blev köpta av plantageägare. På plantagerna slet slavarna under omänskliga arbetsförhållanden och de varor som producerades där skeppades tillbaka till Europa. Européerna var de största vinnarna och dessa hade nu råd med ännu fler varor som på nytt lastades på ett skepp med kurs mot Afrika. Den onda cirkelns rutt gick i en triangel över Atlanten. Förlorarna? Slavarna. (Harrison & Harrison Lindbergh, 2016:177-179).

Triangelhandeln var en konsekvens av den rådande bristen på arbetskraft efter att Amerikas urbefolkning dött i epidemier. I ett misslyckat försök att locka över bönder från Europa, såg de europeiska kolonisterna inget annat val än att importera afrikanska slavar (Harrison & Harrison Lindbergh, 2016:177). ‘’Hur sjukt låter inte det?’’ kan vi tänka idag. Vad många dock inte är medvetna om är att ödet för ca 11 till 13 miljoner afrikaner på 1700-talet än idag är verklighet för miljontals människor världen över (A21, 2018).

14 oktober 2017. Tick-tack. Den digitala klockan visar 13:00. Jag står bredvid två kompisar i Humlegården, löven i parken har hunnit bli gula. Från en av högtalarna spelas låten Scars to Your Beautiful. Alessia Caras röst når mina öron: ‘’There’s a hope that’s waiting for you in the dark. You should know you’re beautiful just the way you are. And you don’t have to change a thing, the world could change its heart.’’ Tick-tack. Den digitala klockan visar 14:24. Jag går i ett långt led på Stockholms gator. Stan är tyst, det är en mäktig känsla. Några går bredvid och delar ut flyers och pratar med förbipasserande. Vissa är nyfikna, andra arga för att vi stannar trafiken. På våra tröjor läser de: ‘’Abolish slavery with each step’’. Iklädda svart går vi en tyst manifestation mot human trafficking, Walk for Freedom. Vi stannar trafiken. Trafiken stannar, Stockholm stannar, men slaveriet fortgår. På ett av våra plakat läser de: ‘’Slavery still exists’’. ‘’The world could change its heart.’’

Stockholm 2018. Så här skriver journalisten Malina Abrahamsson om Walk for Freedom: ‘’Men manifestationen når långt utanför Sveriges gränser. ‘Walk for Freedom’ genomförs på 450 platser i sammanlagt 50 länder. Alla marscher sker i tystnad för att symbolisera de miljontals människor som världen över är fast i människohandel och saknar en röst.’’ Bakom Walk for Freedom står A21. Det är en organisation som grundades med ett syfte: en värld utan slaveri (A21 2018).

Stockholm 2018. Du stirrar rakt in i en medresenärs armhåla. Du letar febrilt efter en stång att hålla dig i och när tåget bromsar in gör du allt för att inte ramla, samtidigt som du tänker att alla i den här tunnelbanevagnen står som packade sillar. ‘’Nästa Slussen. Byte till tunnelbana mot Ropsten, Mörby centrum, Fruängen och Norsborg…’’ Ett fåtal kliver av, men ännu fler ska på. Du vill bara skrika. Du skriker. Inombords skriker du: ‘’Ser folk inte att vagnen är full?!’’ Afrika på 1700-talet. ‘’Kvantitet framför kvalitet’’ tänker kaptenen när han lastar sitt skepp med slavar. I lastutrymmet ligger människor som packade sillar (Harrison & Harrison Lindbergh, 2016:178). Nästa: Amerika. De vill bara skrika. De skriker inte. Inombords skriker de inte. De saknar en röst.

7 december 2018. Min lärare håller en föreläsning om FN och MS. Slide 8 i Google presentationen är en kort sammanfattning av våra mänskliga rättigheter. Rubriken lyder: ‘’Vilka mänskliga rättigheter kan väljas bort?’’ I några minuter ska vi diskutera med personen som sitter bredvid: Vilka mänskliga rättigheter kan väljas bort? Fem stycken skall vi välja. Från platsen där jag sitter i raden längst fram tittar jag upp på bilden som projektorn visar. Jag läser artiklarnas förenklade betydelser: ‘’Äta sig mätt’’, ‘’Gå i skolan’’, ‘’Säga vad man vill’’… Minuterna har gått. En efter en räcker upp handen. ‘’Kläder’’ svarar en, ‘’Föräldraledighet’’ svarar en annan. Det dröjer en stund. Nu räcker en tredje elev i klassen upp sin hand, det är en tjej som sitter två rader bakom mig. ‘’Ha eget namn’’. Hennes röst ekar inte i föreläsningssalen, men i mitt huvud gör den det, den studsar liksom tillbaka. ‘’Ha eget namn’’, jag tänker direkt på slavarna.

20 december 2018. I början av den här texten ställde jag mig frågan varför kommissionen för mänskliga rättigheter behövde fastställa 30 artiklar som för mig och många andra är en självklarhet. För att kunna svara på det behöver vi titta tillbaka i historien, men också på det samhälle vi lever i idag. Vad som för mig och många andra är en självklarhet, är inte det för alla. På historielektioner i klassrum världen över får elever läsa om triangelhandeln. På prov förväntas vi kunna besvara frågor som vad den var eller varför den uppstod, och det helst på ett nyanserat sätt. Vad vi istället borde fråga oss själva är varför vi väljer att titta tillbaka i historien utan att på riktigt lära oss något av den. Varför låter vi slaveriet fortgå? E for effort.

När vi läser om slavhandeln känns det långt borta, men det är inte längre bort än att det sker i vår egen stad. I vår egen stad där vi fortsätter att leva våra liv som att inget händer. Vi väljer istället att blunda för sanningen. Den är för mörk. Istället för att se ljuset i tunneln, väljer vi att blunda. Vi försäkrar oss själva och varandra om att ‘’Det finns ju ingenting vi kan göra åt saken, eller hur?’’.

Låt mig då berätta för dig och mig att bakom organisationer som A21 står vanliga människor som du och jag. Organisationer som denna och manifestationer som Walk for Freedom är ett steg i rätt riktning mot att bli det samhälle vi vill vara. Tack vare en ökad medvetenhet har vi kommit långt, men vi är inte i mål ännu. Det räcker inte med att några få lyssnar. Det är inte främst nyfikna förbipasserande på Stockholms gator vi behöver nå.

Skribent: Mimmi Söderström

Foto: Public domain

Referenslista

A21. (2018). Who we are. Hämtad 2018-12-20 från https://www.a21.org/content/who-we-

are/gnihwo

Abrahamsson, M. (2018, 20 oktober). Tusentals svenskar tågade mot slaveri. Dagen. Hämtad

från https://www.dagen.se

Forum för Levande Historia. (u.å). FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Hämtad 2018-12-06 från

https://www.levandehistoria.se/sites/default/files/wysiwyg_media/fns_30_manskliga_rattighe

ter.elevpdf.pdf

Gardell, J. (Författare), & Kaijser, S. (Regissör). (2012). Avsnitt 1 [TV-program]. I M.

Nordenberg (Producent), Torka aldrig tårar utan handskar. Hämtad från

https://www.svtplay.se/video/340066/torka-aldrig-tarar-utan-handskar/torka-aldrig-tarar-

utan-handskar-avsnitt-1?start=auto

Harrison, D., & Harrison Lindbergh, K. (2016). Bilden av historien 1b [Elektronisk resurs].

Hämtad från https://onlinebok.liber.se/web-reader/#/document/975ac1ee-f8df-1144-009e-

0898b53c2807/page/ii

Mimmi Söderström

Svenska FN-Förbundet. (2018). Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Hämtad 2018-12-06 från https://fn.se/vi-gor/vi-utbildar-och-informerar/fn-info/vad-gor-

fn/fns-arbete-med-manskliga-rattigheter/den-allmanna-forklaringen-om-de-manskliga-

rattigheterna/

Torka aldrig tårar utan handskar (TV-serie). (2018, 2 november). I Wikipedia. Hämtad 2018-

12-20, från https://sv.wikipedia.org/wiki/Torka_aldrig_tårar_utan_handskar_(TV-serie)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *