Tillbaka till rötterna i Senegal

Den 15 Juni 2018 sätter jag mig i taxin och åker mot Arlanda, jag har bokat en biljett till mitt hemland Senegal där jag är född och uppvuxen. Biljetten till Senegal är bokad sen 1 månad tillbaka. Biljetten är bokad fram och tillbaka och jag kommer att spendera drygt 4 veckor i Senegal. Priset på biljetten var 6,500 kr ett relativt bra pris. Det är ett normalt pris till Senegal men det går att hitta dyrare biljetter. Men samtidigt billigare. På väg till Arlanda möter jag min kusin Alpha och vi åker tillsammans genom det regniga Stockholm till Arlanda. När vi väl är framme checkar vi in på flyget Brussel Airlines som ska mellanlanda i Bryssel och sedan vidare till Senegal. 

Senegal är ett land som ligger i Västafrika, huvudstaden heter Dakar. Landet är känt för sitt fiske då landet ligger längs kusten till Atlanten. Landet Senegal är även känt då det var just i Senegal slavar brukade transporteras från hela vägen till Amerika. Man transporterade dessa slavar från ön Goree i Senegal. Senegal var tidigare koloniserat av Frankrike och detta ledde till att det officiella språket i Senegal är just franska. Men landet har varit självständigt nu i 80 år. Från den 20 augusti 1960 slog sig Senegal fria från den franska koloniseringen och kunde bilda en egen stat. 

Jag har beslutat att besöka många ställen i Senegal. Förutom att hälsa på mina mor- och farföräldrar har jag valt att besöka ön Goree där slavarna transporterades samt att besöka stränder som Hotell Bel Air och kusten som heter Guediawaye Atlanten.

Goree Island ön därifrån slavarna transporterades är just den ön jag skulle besöka. 

När jag kommer fram till hamnen Goree i Senegal upptäcker jag på en liten ö vid andra sidan havet. Som en liten tändsticka i havet, men desto närmre jag kommer ser jag hur ön är skapad för slavar. Kanoner som minnesmärken men om du går tillbaka 100 år var kanonerna nog redo att avlossas. 

När jag kliver av båten går jag in på ön. Ser hur en lång man med solglasögon och korta jeansshorts kommer fram och ska ta oss alla på en guidad tur runt ön. Vi går genom staden, vi ser direkt statyn för slaveriet: en svart man som står med armarna uppsträckta och handklovar runt händerna medan en kvinna försöker omfamna honom. Statyn år runt 2 meter lång och den står på en 1 meter lång trumma – detta får mig att bara tänka på hur de som var med om detta led av smärta.

Goree statyn


Smärtan blev inte mindre svagare av gå in i fängelset dom  fick bo i innan dom transporterades vidare från ön, fängelset var uppdelat i stora rum. Rosafärgat fängelse och väggar som börjar spricka. Rummen var uppdelade så att ovanför rummen stod det på franska femme-kvinnor, enfants-barn, homme-män. 

Fängelset i Goree Island

Nästa plats att besöka var där en speciell staty skulle finnas – den statyn som står för den afrikanska renässansen framställdes på en 100 m hög kulle. Statyn föreställer en muskulös man som var president för Senegal. Han bär ett litet barn som pekar mot havet och bredvid mannen står en kvinna. Detta ska stå för renässansen mot rasismen som Afrika länge fått stå emot. 

Den afrikanska renässansen statyn


Förutom att bara besöka platser i Senegal var den primära anledningen att åka dit att träffa familjen i Senegal.Jag har mycket släkt i Senegal som jag planerade att besöka, som jag även besökte. Detta var trevligt då jag på plats fick träffa min mormor, mina mostrar, morbröder och kusiner. Detta hjälpte att väcka en hel del känslor i mig och saknad som jag hade inom mig. 

Jag kommer till huset min mormor bor i på Rue De Valmy. 

Taxin lämnar mig utanför husets blåa dörrar. Jag ser hur min mormor kommer ut med sin långa vita sjal och skiner som en solstråle. Jag får en efterlängtad kram och påminns om saknaden till min mormor. Jag träffar även mina kusiner,  stora som små. Det känns som hela släkten har samlats för att säga hej till mig och min kusin. 

Vi går in genom den blåa porten och kommer in i det stora huset. Det ser precis ut som jag minns det – ett trevåningshus, en liten klädbutik exakt i huset och en massa rum. Direkt känner jag doften av mat, av maträtten benachin. Den traditionella maträtten från Senegal med ris som inte är vanligt ris utan som har blandats med en massa örter och kryddor och blivit färgen orange. Detta kan serveras med kyckling, fisk eller kött men just idag blev det min personliga favorit – kyckling.  
Avlsutningvis var denna resa riktigt trevlig och det var skönt att få träffa på familj och vänner, samtidigt som jag fick komma tillbaka till mina rötter och verkligen känna den tidigare känslan jag hade om att äntligen få vara hemma på just platsen jag kommer ifrån och är uppväxt i.

Författare: Amadou

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *