Saker jag inte visste om min mamma

Hon ber om ursäkt för att hon inte hann för det kom en kris emellan. Det är ofta så i hennes arbete som arbetsmiljöspecialist på SVT, akuta händelser gör att det som är planerat måste ställas åt sidan och det blir fullt fokus på att hantera något.

Vi sitter i köket i vårt gemensamma hem, min mamma och jag. Hon har precis berättat att hon inte hann spela in intervjun med en av sina kollegor som hon hade lovat mig. Den skulle jag använda som underlag till den här artikeln. Hon lägger det nu lite skrynkliga pappret med mina frågor på bordet och föreslår glatt att jag kan ställa dem till henne istället nu medan vi äter middag. Jag berättar att jag inte får intervjua någon jag känner väl och då säger hon att hon kan berätta om något som jag inte känner till. Så får det bli och jag samlar mig en stund och tänker att jag får försöka ställa mina frågor utan att tänka på att jag känner henne som morsa så väl. 

På första frågan om varför hon började jobbar på SVT får jag veta att hon hade en jobbdröm när hon gick i gymnasiet och det var att jobba med reklam och med teve. Efter marknadsekonomutbildningen på Berghs och sex år på reklambyrå var hon mätt på att jobba med reklam och ville till SVT. Då, 1988,  hade SVT endast konkurrens av TV3 som just hade startat. Ville man jobba med teve så var det SVT som gällde. Kristina fick tjata sig in för det var anställningsstopp sedan många år. 

-Jag fick börja på Varuhuset en av de första såporna som gjordes. Satt och renskrev sex olika versioner av varje avsnitt tills det blev godkänt som slutmanus. Jag satt i ett pyttelitet rum som jag delade med en kollega. Jag skrev från morgon till kväll dag ut och dag in i flera år, säger Kristina. 

Tillslut kände hon alla karaktärerna i Varuhuset lika bra som hon känner mig och sin övriga familj. Visste exakt vad de tyckte eller skulle säga till varandra. Så frågar jag om hon jobbat med något  annat program och jag blir överraskad över att det är så många. 

Nästa jobb var att koka kaffe och köra minibussar fulla med statister ut till inspelningsplatserna. Tidiga morgnar och sena kvällar för ibland var det nattinspelning. Fram och tillbaka. 

Därefter stod det medverkandeassistent på hennes visitkort som var små papperskort som man  lämnade fram för att folk skulle komma ihåg vad man heter och vilket telefonnummer man har. Kristinas jobb var då att ragga statister. Hon läste manus till en filmad serie som hette Guldburen och handlade om en polsk familj som flyttat till Sverige. Regissören var svår att tillfredsställa och de statister som fanns i SVT:s statistregister dög inte. Hon fick åka ut till Rinkeby och Tensta för att leta för att hitta nya som aldrig hade varit med förut. Det tog många veckor att lära känna folket där men efter en månad på torget så fanns nu en lista på statister som regissören var riktigt nöjd med. En del ville inte alls vara med på film, men en del tyckte det var spännande. 

Nästa projekt var Rederiet och uppdraget att vara FAD som betyder First Assistant Director. Kristina var regiassistent och inspelningsledare för Rederiet i flera år,-för Rederiet blev en riktigt lång teveserie på 318 avsnitt. 

Som FAD driver man inspelningen  och är ansvarig för att hålla tiden. Man står mitt på golvet och ser till att alla får sina saker gjorda för att kunna spela in scenen, ljudet, bilden, att skådespelarna vet hur de ska röra sig osv. Klart för en repetition och så en tagning. En del i jobbet är också att ha ett headset på sig och vara kontakten mellan kontrollrum och regissören. Det kan bli knepigt när regissören vill ta om tagningen, när de inte är riktigt nöjda och tiden inte räcker. Då gäller det att få till en snabb omtagning eller sätta ner foten och säga:

-Nu måste vi gå vidare. Det var aldrig populärt och en del regissörerkunde bli fly förbannade och skällde, säger Kristina.

Jobben med inspelningar avlöste varandra. Det var till exempel En komikers uppväxt, Nattens barn, Silvermannen. Det var alltid nya manus att läsa och nya team att lära känna? På den tiden var SVT Drama en filmfabrik som låg en bit ifrån stora SVT. Hit kom Bergman och de stora filmmakarna. 

Kristina berättar att Ingmar Bergman visste vad han ville och han var noga med precis allt. Hon berättar om när han skulle komma in på ett möte och Kristina hade fått stränga order att köpa svartvinbärssaft av ett speciellt märke och Mariekex. Hela kexrullen skulle bäras in på ett fat oöppnat och så fick Kristina ta en vass kniv och skära upp kexrullen och så bjöd hon Ingmar Bergman på kexen och saften. Han nickade kort vilket var tecknet på att serveringen var godkänd. Mötet gick bra. 

Filminspelningarna pågick oftast augusti till juni men 1993 blev det ett vanligt sommarjobb.

Sunes Sommar var en kul inspelning. Vi jobbade hela sommaren och spelade in på Gotland, där vi filmade strandscenerna, och ute på Ingarö där vi byggde upp hela husvagnscampingen. Jag gjorde faktiskt en stuntscen under den inspelningen. Det var till scenen med husvagnen som körde över Rudolfs fot och vi behövde en närbild på foten när den satt fast under däcket. Peter Haber ville ju inte att husvagnen skulle köra över hans fot, så regissören kom på att jag som hade mindre fötter skulle sätta på mig Rudolfs byxor, strumpor så skulle husvagnen köra över skon. Jag drog in mina tår så gott det gick och husvagnen rullade över skon och vi tog bilden, minns Kristina. 

Kristina lärde känna Carina Lidbom som spelade Sunes mamma och de träffas fortfarande idag. 

Så kommer frågan om varför Kristina jobbar med arbetsmiljöfrågor idag och om det inte är roligare med filminspelningar med SVT.

-Mitt hjärta finns där. Det är det absolut roligaste jag har gjort och superbra att ha med idag när jag jobbar med arbetsmiljöfrågor på SVT, säger Kristina.

De allra flesta på HR där Kristina jobbar är personalvetare och ingen har tevebakgrund. 

-Det är en styrka att veta förutsättningarna för teveproduktion och förstå utmaningarna. Jag har haft stor nytta av det, säger Kristina.

Arbetsmiljöfrågor blir mer och mer viktiga. Arbetstakten skruvas upp, den digitala utvecklingen ger fantastiska utvecklingsmöjligheter men skapar också ett gränslöst arbetsliv, menar Kristina. För att hålla ett helt arbetsliv måste vi ha balans mellan krav och resurser och få tillräcklig återhämtning. 

Att ha ett bra förebyggande arbete och en bra krisberedskap är nödvändigt idag. Jag känner mer igen min mamma när hon pratar så, än när hon berättar om tiden som inspelningsledare och produktionsledare.  Men absolut värt att ställa de här frågorna som jag inte gjort tidigare.

Foto 3 Lucas Rheyneuclaudes På landet med Peter Kindborg på Valborg.

Namn: Kristina Rheyneuclaudes

Håller på med just nu: Nyss genomförd medarbetarundersökning ska analyseras. En bra söndag: Sovmorgon, lång frukost och vi är ute på Träskö (vårt sommarställe)

Reporter och fotograf:Lucas Rheyneuclaudes

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *