Distans – Hur var det egentligen?

När man hör distans, tänker man “Åh, vad skönt. Slipper vakna tidigt, och ta tunnelbanan till skolan. Allt är ju ändå via Hangout.” Att höra det var ju lycka för många, då det var så nytt och otänkbart. Det man förväntade sig var ju att man bara skulle sätta på sig en morgonrock och fixa en kopp kaffe och man var redo inför att starta dagen. Man förhöll sig till till den riktiga “skol-rutinen” så bra som man kunde de första veckorna. Men med tiden insåg man att det började bli svårare och svårare att förhålla sig till rutinerna man hade satt, och självdisciplinen minskade för varje dag. Saker och ting började inte likna det vanliga, då det var en pandemi som stod i vägen. 

Distans gick från att vara något nytt och spännande till tråkigt och stressigt. Allt fler började förvånansvärt tröttna på distans, frånvaron blev högre och högre, uppgifter lämnades inte in, engagemanget fanns inte där längre och det skapade en oro hos många lärare, samt rektorer. Pressen hos lärare och rektorer blev värre och värre för varje vecka som gick då elevernas studier och mentala hälsa var prio ett. Att försöka hitta en plan som funkade för alla lärare och elever under distans var otroligt svårt och stressigt och krävde ändringar kontinuerligt. Eleverna behövde ta mer ansvar för sina studier och visa vad de kunde på distans, men för allt fler elever började det bli både svårt och jobbigt. 

Distans var inte som man tänkte sig efter att pandemin hade pågått i ett helt år och ljuset av tunneln var fortfarande inte nära och allt fler började tappa hoppet. Men i början av 2021 kunde man börja se ljuset i slutet av tunneln. Elever kunde återvända till skolan och det bidrog till bättre närvaro och studier. Lärarna var inte lika stressade som i början av 2020. Nästan allt var normalt igen, men med restriktioner då pandemin fortfarande är igång. 

Posted Under

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *