Den riktiga arbetsmiljön

Smutsiga toaletter. Nedskräpning. Och hög ljudvolym i korridorerna. Dessa är några exempel på det som kan beskriva arbetsmiljön på Kunskapsgymnasiet Globen. En miljö som alla elever, lärare och personal möter. Varje dag.

– Detta visar att man inte kan respektera platsen man befinner sig på, säger Malin Sandberg, tredjeårselev på samhällsprogrammet.

Det är en lugn och tyst onsdagseftermiddag. Jag sitter utanför Kunskapsgymnasiet Globens föreläsningssal Arenan på plan sju och studerar. Den ljusa vintersolen lyser in genom de stora fönstrena och träffar de blåvita väggarna. De blåsvarta stolarna utanför salen står utspridda över golvet, som om någon lekt hela havet stormar. Kylan som strömmar ut från ventilationen når min hud och gör det svårare för mig att koncentrera mig. Huttrande tittar jag ut över lokalen. Min blick möts av tomma läskburkar längs fönsterbrädorna och på bordet. Papper från Marabou-chokladkakor och den närliggande Subway-restaurangen ligger gömda bakom bord och stolar. De ser ut att ha legat där länge.

Ett tiotal elever ansluter till Arenan. Dörren till salen är stängd så de tävlar mot varandra om vem som hinner ta bästa lediga stol först. Det är bara några minuter kvar tills lektionen ska börja. Plötsligt kastar någon en tom Red Bull-burk mot papperskorgen några meter bort men missar. Ljudet från metallen klingar mot golvets hårda yta när den landar. Ingen väljer att plocka upp den. Jag bryr mig inte om det utan bestämmer mig för att istället sätta mig vid ett annat bord. Varför ska jag plocka undan andras skit? tänker jag för mig själv. Jag är inte anställd här för att städa efter andra.

“På skolan finns det ingen vuxen som ser till att eleven inte slänger papper runt omkring sig.”

Efter att jag satt mig ned mot den kalla, blåfärgade bänken några meter bort kan jag inte sluta tänka på den silverfärgade burken som fortfarande ligger kvar och rullar på golvet. Malin Sandberg, tredjeårselev på samhällsprogrammet, är en av de som reagerat på nedskräpningen i skolans lokaler. Hon sätter sig brevid mig och sätter upp det mörkbruna, lockiga håret i en knut.

– Det är både oansvarigt och barnsligt. Detta visar att man inte kan respektera platsen man befinner sig på. Till exempel hemma är det inte vanligt att skräpa ner och lämna matrester överallt. På skolan finns det ingen vuxen som ser till att eleven inte slänger papper runt omkring sig, säger Malin Sandberg med irritation i rösten. 

Jag förstår vad Malin menar.  Å andra sidan är vi här för att bli vuxna, så egentligen är det vårt egna ansvar. 

Enligt företaget Arena skolinformation har alla som går i skolan eller arbetar rätt till en bra arbetsmiljö. I deras folder Arbetsmiljö: Så funkar det beskrivs det vilka lagar, regler och rättigheter som gäller för dig som elev kring arbetsmiljö.

Tidigare under dagen befann jag mig på plan sex. Jag är nästintill ensam. Lugnet sprider sig i den luftiga, öppna ytan. De svarta, hårda stolarna står prydligt vid sina bord. Fönstrens persienner är neddragna så ljuset kan inte komma in och träffa de blåa väggarna. På bordet ligger neonfärgade överstrykningspennor och post-it-lappar utspridda bland Åsa Linderborgs roman Mig äger ingen och manuset till August Strindbergs drama Fröken Julie.

Mina hörlurar sitter i öronen för att dölja smattrandet från datorns tangenter. Plötsligt öppnas dörren till klassrummet bakom mig och elever stormar ut från lokalen pratandes i mun på varandra. Volymen är så hög att den når upp till taket, som att de skriker på varandra. Ljudet tränger igenom hörlurarna och stör musiken. Toner av Beethoven förväxlas med diskussioner om det senaste avsnittet i den populära serien på Netflix. Ilskan växer inom mig när jag hör dem. Förbipasserande ser inte att det finns andra runtomkring. Vi är osynliga. Jag reser mig upp från den hårda, skrovliga och obekväma stolen och går fram till några elever som sitter vid bordet intill klassrummet. De pratar om vad de ska göra efter skolan. Jag frågar om de kan vara tysta men de ignorerar mina ord och tittar bort med en dömande blick.

Efter samtal med mina klasskompisar verkar det som att det är något som fler har uppmärksammat. De menar att den höga ljudnivån gör de stressade och irriterade. Att det finns elever som inte respekterar att andra elever vill studera. 

Det hinner gå tre sekunder, sedan är snacket igång igen. Jag väljer att byta plats.

“Toaletterna luktar illa”

Ett problem som ständigt återkommer är smutsiga toaletter. När jag har studerat en stund och kroppen har kommit igång känner jag att jag måste gå på toaletten. Det jag möts av när jag öppnar dörren är en papperskorg överfylld med sträva pappershanddukar. Pappershanddukar som även ligger utspridda på toalettens lock. Mörkbruna hårstrån ligger fastklistrade med vatten i det vita handfatets botten. Min spontana tanke är att där vill inte jag sitta och göra mina behov.

Eva Söderblom är lärare i spanska och psykologi och tycker inte heller att toaletterna är fräscha:

– Jag använder skolans toaletter och jag tycker att de luktar illa. För att de alltid ska vara rena så krävs det att det städas regelbundet. Lokalvårdaren på skolan, Victoria, gör ett jättejobb som ensam ansvarig för städningen, säger hon och fortsätter:

– Det skulle vara trevligt om de piffades till lite grann, kanske med en blomma stående vid handfatet eller något annat som utsmyckning.

Alla tjänar på att arbetsmiljön är bra på skolan eller på arbetsplatsen. För att den ska vara bra måste man hela tiden åtgärda de problem som uppstår. Enligt Skolverket är det rektorn på skolan som ansvarar för elevernas och personalens arbetsmiljö. Jag möter Kunskapsgymnasiet Globens rektor Kajsa Rehnman utanför hennes kontor. Tillsammans beger vi oss till skolans matsal som öppnade för några minuter sedan. Idag serveras drumsticks och potatis med barbequesås till lunch. Vi sätter oss vid ett ledigt bord och jag förklarar för henne om situationen kring arbetsmiljön på skolan. Efteråt frågar jag henne hur hon reagerar.  

Hur ser du på det som har hänt?

Det är oacceptabelt. Om man blir utsatt för något eller ser någonting som man själv inte tycker är okej så måste man komma och berätta, annars är det svårt att göra något åt arbetsmiljön.

Jag har pratat med elever som säger att det är högljutt på workshop-tid. Vad tänker du kring det?

– Det var en nyhet för mig. Jag brukar ibland gå runt på workshop och utifrån vad jag har sett så är det lugnt. Det är ingen elev som har kommit och sagt att det är rörigt på workshop. Jag har inte fått det från elevrådet. Återigen, har man synpunkter så måste man framföra dem, säger Kajsa Rehnman.

Hur används skolans budget för att förbättra arbetsmiljön?

Inför varje läsår lägger jag skolans budget för att förbättra det som behövs. Det är olika för olika år och detta läsår har vi köpt in 100 nya stolar, säger hon och fortsätter:

–  Vi jobbar även stenhårt för att minska antal elever i klasserna. Jag tror att det är positivt för arbetsmiljön att hålla ner antalet elever, men i och med att det är dyrt att ha små grupper så är det en budgetfråga.

Tillbaka till föreläsningssalen Arenan på plan sju. Red Bull-burken ligger fortfarande kvar på golvet och de tomma läskburkar står längs fönsterbrädorna. Mat- och godispappret finns kvar under bord och stolar. När läraren ansluter sig till salen och öppnar dörren rusar eleverna in. När läraren sedan stänger dörren och lektionen börjar slänger jag skräpet i närmaste papperskorg. För allas trevnad.

Sara Norlander

Text och bild

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *