Förstör inte vårt internet, rätta bara till det!

*Åsikterna är skribentens, Kunskapsbladet står inte för det som skrivs.

Artikel 17, tidigare känt som artikel 13, är en väldig kontroversiell lag som gick igenom tidigare i år. Skapare kommer nu att få en procentuell vinst av det som läggs ut på giganternas plattformar, medans de som lägger ut material riskerar att få de borttagna. Detta är på grund av det automatiska censueringsfilter för copyright material som ska ge upphovsmän mer makt kring deras innehåll. Utgivare har nu två år på sig att arbeta in detta på deras respektive plattformar. Många negativa följder har pekats ut, men allra mest klagomål uppstår vid benämningen av censur av copyright innehåll. Är det verkligen det de har rätten att klaga på?

Innehållsskapare är oroliga. Det kan man förstå, eftersom att deras innehåll kommer bli noggrannare genomsökt och nu kommer minsta lilla användning av ett copyright material plocka bort deras inlägg. Det skapar kritik gentemot artikel 17. Men vad har de att klaga på? Copyright innebär att ett verk är skyddat, och för att bli det ska det ha uppnått en viss grad av originalitet, enligt PRV. För att bli drabbad av detta så måste man alltså sno någon annans skapelse. Borde det därför vara tillåtet att publiceras enligt innehållsskapare?

Kända företag, som Youtube må klaga på denna lag, men precis som Gian Volpicelli skrivit på Wired, så kommer detta bara att gynna Youtube i slutändan, eftersom att de mindre företagen och privatpersoner inte kan betala för den obligatoriska algoritmen, och därmed evaporera. Varför klagar Youtube då på censuren? Eftersom att det innebär en pengaförlust, därför att original skaparna får en summa av pengar som Youtube vanligtvis skulle haft. Dessutom kostar det pengar att importera algoritmen. Men allt detta kan de inte peka ut och poättrera som fel, av den orsak att de skulle framstå som okänsliga och giriga.

Det jag oroar mig för är hur detta begränsar yttrandefriheten som vi har här i Sverige. Yttrandefrihetsgrundlagen har funnits sedan 1991 och är väldigt viktig för oss idag med den digitaliserade världen vi lever i då vi är fria att uttrycka oss hur vi vill om vad vi vill, online och offentligt. Den nya algoritmen som kommer med artikel 17 kan begränsa yttrandefriheten, eftersom att den censurerar allt material som har copyright men även det som är likt annat copyright material, som har fått en del kritik det med, och med all rätt. Detta är det man borde lägga fokus på. Om man vill publicera sina åsikter eller ett harmlöst skämt så kan det plockas bort om man råkar ha något som brås på någon annans. Det ger inte alla möjligheten att yttra sig så som de borde kunna göra. Youtube, Twitter, Facebook är något vi alla uppskattar och om det som vi publicerar censureras så tappar man poängen med det. För att kunna följa upp på yttrandefrihetsgrundlagen måste man förbättra artikel 17. Bearbetar man algoritmen så att den inte tar ner verk som är likt ett annat så är problemet fixat, men då uppstår ett annat problem, hur ska man få det att funka? Om de lyckas straffar man endast giganterna, såsom man borde.

I nuläget är inte censur algoritmen tillräckligt utvecklad och kommer bidra med problem. För att man ska påbörja en utveckling måste de höra klagomål på rätt del av artikel 17. Just nu klagar man på att man inte kommer kunna använda copyrightskyddat material såsom man har gjort tidigare, och det måste ändras. För vår yttrandefriheten.    

Skribent: Marcus Mikkonen

Foto: Geralt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *